Ibland funderar jag på varför det är så att de personer eller företag som tar tag i situationen och gör en positiv miljöförändring får kritik för alla de saker de inte gör. Ligger det i människans natur att vara kritisk? Vill vi inte se möjligheten till förändring för då finns de inga ursäkter längre? Är vi lata?

Eller handlar de om att vi får skuldkänslor av andras förändringar för att vi själva inte gör något? Påpekar vi andras fel för att själva må bättre? Är det egot i oss som kommer fram? Gömmer vi oss för förändringen för att det är läskigt att lämna trygghetszonen och testa något nytt?

Jag har inget svar på dessa frågor men jag vet att jag varje dag försöker hitta nya sätt att förändra min miljöpåverkan och det angår inte mig hur duktiga eller dåliga andra är. Jag vill göra min del för min skull. Jag vill fokusera på samhället nära mig för det är där jag känner problemen och det är genom problemen jag hittar lösningen för mig. Även om det är den lilla lösningen på det lilla problemet. Många bäckar små heter det ju.

Vilken är din lilla bäck?

Alexandra, Nyfiken-Grön

Människan har genom tiderna sett naturen som något statiskt och kontrollerbart. Det är inte så konstigt när det tex står i Bibeln i Första Moseboken: ” Gud sade: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden” Det är ju ändå vår äldsta boksamling som ligger som grund för vårt samhälle, oavsett den moderna sekulariseringen.

Men så är det inte. Naturen är organisk och dynamisk. Man kan se det lite som nationalekonomi. Har man väl börjat kontrollera en marknad med skatter och tullar så är det extremt svårt att avveckla dessa om inte omöjligt. Så är det även med naturen. Om vi börjar röra om och kontrollera så måste vi också fortsätta ta hand om den, annars kraschar den. Och gör den det är det näst intill omöjligt att återställa den.

Man pratar ofta om en tipping point. Att vår påverkan på naturen mer eller mindre inte märks pga det inbyggda buffertsystemet, resiliensen, förrän systemet är överbelastat och allt kraschar. Som en blixt från klar himmel. Man kan se det som en båt som tippar över. Kanten kommer närmare och närmare ytan men ingen större förändring syns förrän båtens kant precis når vattenytan. PANG! så har båten sjunkit och det är näst intill omöjligt att få upp den igen.

För att vidare förstå krisen vi befinner oss i med ekosystem som tappat sin resiliens, utsläpp och klimatförändringar så tänkte jag dra en liknelse med finanskrisen. Finanskrisen, kan man säga, grundar sig i att vi överbelånade systemet. Vi tänkte kortsiktigt och överbelastade systemet tills det inte höll längre. Resultatet blev höga kostnader. Mycket högre än om vi hade tänkt långsiktigt. Så är det även med naturen. Det är också ett dynamiskt system som överbelånas utifrån kortsiktiga mål men här har vi möjligheten till att ingripa innan det är för sent!

Så vad ska vi göra? Det beror på vem du är och vad du har för möjligheter. Men alla kan göra något och jag tror att det viktiga är att vi lever i förändringen. Jag tror att det är bättre att göra något som är fel än att inte göra något alls. Som Romin Roland sa:

” När vi handlar misslyckas vi ibland men om vi inte handlar alls misslyckas vi jämt”

/Alexadnra, Nyfiken-Grön

Jag har gick med i facebookgruppen God gärning för några veckor sedan mest för att jag tyckte det verkade trevligt.

Men efter ett tag började jag få inspirerande medelanden och jag började fundera, gör jag några goda gärningar egentligen? Jag blev utmanad av gruppens grundare att testa och det gjorde jag.

Jag bestämde mig för att sortera vår bostadsrätts pappersinsamling. Och det gjorde jag. Det var ganska jobbigt och medan jag höll på så insåg jag att man inte måste göra värsta grejen av det. Det räcker med att bara göra något, som tex köpa rättvisemärkt eller  ekologisk mat.

Så mitt tips är: gör en god gärning men gör det ENKELT! Det är då det blir kul.

Alexandra